Finalen för årets SM i Pro Superbike avverkades på ett blåsigt och lite kylslaget Mantorp Park Freddy Papunen hade siktet inställt på seger i racet samt en bronspeng i SM och det såg också riktigt stabilt ut under tester och kval där Freddy var mycket snabb. - Min Kawasaki fungerar bra och jag känner mig laddad för ett riktigt bra race. Vi har valt att köra på ett lite hårdare däck som jag tror kan ge bra grepp under samtliga varv sa Freddy innan starten på lördagseftermiddagen inför cirka 20 000 förväntansfyllda personer. När starten gick för racet var det Suzukiföraren Filip Backlund som tog kommandot tätt följd av Papunen. - Jag hade bra koll på Backlund ock åkte lätt med i hans tempo i inledningen, sa Papunen som var uppe och visade sig Backlund ett flertal tillfällen en bit in i heatet. - Min taktik var att låta honom köra i sitt tempo tills hans däck började slitas för att sätta in en stöt då och försöka dra ifrån, kommenterade Papunen som också enkelt smet om mot slutet av racet och drog i fån till en enkel seger före Backlund som i sin tur hade Papunens värste motståndare om SM bronset, Andreas Mårtensson, bakom sig. - Seger för mig och en tredje plats för Mårtensson innebär att vi slutar på samma poäng men då är det jag som placeras före med mina två segrar i år så jag nådde målsättningen att ta hem SM bronset trots en besvärlig säsong som inte alls gått min väg, sa en belåten Freddy Papunen som redan ser fram emot nästa års tävlande.

I cykel körs världsmästerskapen varje år. Årets VM hölls i schweiziska Mendrisio. Det började med tempolopp första två dagarna. Gustav Larsson tog ju silver på OS i denna disciplin ifjol och han lyckades med konststycket att ta medalj av samma valör också på årets VM. Larsson från Gemla i Småland har under hela säsongen visat sin fina kapacitet mot klockan. Han infriade helt enkelt förväntningarna. Men något åt Fabian Cancellara fanns inte att göra. Hemmaåkaren startade en minut bakom svensken och redan efter två av de fem milen som skulle köras hade han åkt ikapp Larsson. Segermarginalen skrevs till brutala 1 minut och 27 sekunder. Då ska man också ha i åtanke att han sista kilometern åkte och flinade och sista 300 meterna åkte med sträckta armar i en segergest. Grymt!Under helgen har linjeloppen avgjorts. Emma Johansson var det största svenska hoppet men redan i inledningen av loppet visade det sig vad viktigt det är att materialet är viktigt. Emmas kedja fastnade mellan kassetten (kransen) och ramen. Hon lyckades inte få loss kedjan och tvingades ta Sara Mustonens cykel. Hon sitter dock två centimeter lägre så Emma fick tillbaka sin cykel halvannat varv senare. Att hon dessutom fick stanna drygt hlvvägs in i loppet för att en energibar från någon konkurrent fastnat i bakhjuletgjorde inte saken bättre. Den avgörande utbrytningen på fyra cyklister orkade hon inte gå med i men slutade ändå på en klart godkänd elfte plats.Finalen var herrarnas linjelopp, som alltid. I den stenhårda banan väntade favoriterna till de sista två milen av de 263 kilometer som totalt skulle avverkas. Men det blev två fantastiska mil. Vilken cykelåkning så sprakande så att det knottrade sig på armarna. Den ständiga tvåan Cadel Evans lyckades äntligen vinna något stort. 32-åringen från Australien har sedan 2007 varit tvåa två gånger på Tour de France samt tvåa och trea totalt på Vuelta a España. Snacka om välförtjänt vinnare. Svenskarna fick det tufft på slutet och Thomas Lövkvist var bäst med 33:e plats, knappt tre minuter från guldet.Jag har nu två cykellopp kvar att kommentera denna säsong. Paris-Tours och Giro di Lombardia eller som italienarna kallar den, la Gara delle foglie morte (de döda lövens lopp). Det ser jag framemot. Precis som att jag redan längtar efter VM 2010. I Melbourne....HojRoberto

Hej alla vänner. Skämms för den sena uppdateringen.Men men bättre sent än aldrig. I årets MXON så gick det väl sådär för oss, vi kvalade in till A-final vilket är bra men resultaten i A-finalen blev ju sådär. Det är inte lätt att göra bra resultat för Sverige när det är bara en förare som går i mål i två heat av sex st.Vi hade mycket otur i år.Det började för min del med att farsan blev dålig i veckan innan tävlingen och han fick tas sig till sjukhus. Det visade sig att han hade fått en propp i benet och en vätska i lungan som var inflamerad. Inte det bästa som kunde hända när man står nere i Italien med en lastbil och bara han har körkort till den.Vi fick reda ganska tidigt att läget med Kenneth var stabilt och han togs väl hand om på sjukan, men han skulle missa tävlingen.Det hände på Tisdagennär vi var och tränade på Mantova, dagen därpå skulle vi förflytta oss några mil till en annan lite bana som Svemo hade hyrt till oss.På Onsdagsmorgonen så samlade vi alla svenskar utanför banan Mantova. Jag och brosan berättade situationen för de övriga i laget om Kenneth. Vi beslutades att hjälpas åt, vi körde på led till banan och jag fick köra lastbil för första gången i mitt liv. Det var lite spännande när man bara hade backat den ca tre meter förut. Men men vi kom fram tillslut.Vi hade lite tur på vägen att Steppen Thuresson var snabbtänkt, för när vi kom fram till en rondell så stod polisen och tog stick kontroll på bilar. Steppen körde fram till polisen och blockerade dem så vi kunde smyga förbi bakom. Ett stort tack ska du ha Steppen.När vi väl var framme så flöt allt på jätte bra, vi körde några fina pass och Patrik "Raggarn" Olsson gav oss lite tipps. På kvällen bjöd Filip på en skön goonride på 50cc banan och vi alla skrattade hejdlöst.Vi sov där över natten och tänkte ta oss till MXON-banan vi lunch dagen därpå. Vi mekade med hojarna på Torsdagsmorgonen och klistrade lite dekaler. Jag hade kontakt med min fru Mikaela, Peter och Lena för att se om inte Peter kunde komma dit för att köra bussen till tävlingsområdet. Ville helst inte köra bussen ifall vi skulle bli stoppade. Men det slutatde med att jag fick sätta mig bakom ratten igen, de fick inte tag i någon bil och taxi skulle kosta skortan.När vi väl kom till banan så var det kö och vi fick stå med bussarna och vänta länge innan de släppte in oss. Det var skönt att träffa familjen efter att det hade varit en så strulig vecka. Som tur va så kunde nu Peter köra in bussen så kunde vi förare gå och kolla banan ett varv medans de stod i kö. När vi hade kommit in på depå området så började vi packa ur och fixa lite.Under kvällen så tog vi det bara lugnt. Fredag: På morgonen så tog vi ett varv och sprang/cyklade för att komma igång lite. När vi var tillbaka satt vi och stretchade och pratade lite taktik inför Lördagens körning.Hela dagen så mekade vi i ordning allt så det vat tipp topp inför tävlingen.Så det var tur att Personverktyg i Tibro släppte sin stjärn säljare så han kunde ställa upp och meka åt mig under helgen. Det var till jätte stor hjälp!Under dagen så försökte jag ta det lugnt hela dagen så jag och Mikaela strögade runt i depå och kollade på allt möjligt. Det var skönt att kunna koppla av innan racet. Lördag: Träning och Kval.På morgonen så gick vi i laget med Raggarn och kollade på banan en sista gång innan träningen. Det var skönt att få en genomgång innan man skulle ut och köra.Min första träning var mycket blöt, vi kunde inte hoppa vissa sektioner för det var alldeles för lerigt. Men jag tyckte att banan hade bra rythm och det var fräna hopp. Grymt kul!! Efter min träning så kollade jag på de andra två träningarna, det kan ju alltid vara lärorikt a

Den näst sista tävlingshelgen för årets SM i Pro Superbike genomfördes på skånska Ring Knutstorp som bjöd på fina förhållanden med sol och bra temperaturer för årstiden. Freddy Papunen hade stora förväntningar och det såg också riktigt stabilt ut under tester och kval där Freddy var mycket snabb. - Min Kawasaki fungerar bra och vi har bra däck så allt finns på plats för att genomföra ett riktigt bra race, sa Freddy innan racestarten på lördagseftermiddagen inför välfyllda publikområden och läktare. Racet blev en affär mellan de båda Team Cresto Guide Honda-förarna Andreas Mårtensson och Alexander Lundh samt mästerskapsledande Suzukiåkaren Filip Backlund samt fjolårsmästaren Freddy Papunen på en Kawasaki.När starten gick för racet var Backlund först ut ur första kurvan följd av Papunen, Mårtensson och Mikael Nilsson medan Alexander Lundh tappade en del på dessa i starten.Backlund drog upp ett hårt tempo från början där bara Papunen och Mårtensson kunde hänga på. Papunen smet förbi Backlund och hade en bra ledning när det plötsligt greppet började att försämras.Efter några varv började Mårtensson att öka tempot ytterligare och kunde lätt passera först Papunen och sedan Backlund för att ta ledningen. Papunen pressade Backlund och smet också upp på andra platsen innan det kom ut gulflaggor och safety carskyltar runt hela banan efter en krasch men någon safety car dök aldrig upp. En del av förarna fortsatte att hålla ett högt tempo, däribland Mårtensson i ledningen medan Papunen och Backlund först slog av för att sedan åter öka. Bakom dessa hade Alexander Lundh hunnit få rygg på toppen. När man plötsligt tog fram grönflaggorna och släppte fältet så blev det en hel del irritation i fältet. - Det är för jäkligt. När vi förare gör något fel så blir vi omedelbart bestraffade men när arrangören gör ett fel så händer inget. Man tog inte ens chansen att rätta till sitt misstag genom att släppa ut safety car och återställa ordningen, sa en irriterad Papunen som fick fortsatta problem med fästet i däcken och tappade till en fjärde plats i mål. - Backlund och jag åkte på samma däck och även han fick samma problem. Det värsta var att det gled både in och ut i kurvorna så jag var glad över att inte tappa mer. Ingen av oss har någon förklaring till vad det var som hände, berättar Freddy som nu inte har någon chans att försvara sin titel. - Jag får inrikta mig på att försöka ta hand och SM bronset på Mantorp, avrundar Papunen.  

Ni som var på Ullevi och kikade in Duells International Supercross & Freestyle tror jag håller med mig. Vilken höjdarkväll det var på Ullevi. Supercrossen är häftig och Freestylen ger en gåshud.Om vi tar det i kronologisk ordning sett till finalerna så måste det känts overkligt för de tre grabbarna i 85 cc klassen. Vilken proffsig inramning arrangören fixat till för deras prisutdelning. Race MC-sport hade tagit fram en pokal som var högre än vinnaren Eddie Hjortmarker. Robin Sundell och Rasmus McCartney var också lite tagna av stundens allvar men väldigt lyckliga.Sen var det final i Freestyle. Jag bara älskar dessa killars inställning till sitt idrottande. Det är liksom passion ända ut i fingerspetsarna. Fredd och Frog blev stora favoriter och var så taggade man kan vara. Seger för Fredd med de klart största och fetaste hoppen och publikens favorit blev Frog. Publiken gick helt i taket och jag fick gåshud på båda låren.Supercrossen dominerades fullständigt av Andrew Short. Ödmjuk som få utanför banan och fullständigt obeveklig på banan fast förstås på ett schysst sätt. När han åkte på Whoopie partiet såg det som att han åkte på mitt parkettgolv. Vilken teknik, bedårande.Allt detta fick jag se på väldigt nära håll. Jag hade ju äran att få vara speaker. Det blev ett tufft jobb. Dels för att det var mitt allra första i motorsammanhang som speaker men inte minst för att jag började bli lite krasslig på kvällen. När adrenalinet lagt sig kände jag att jag hade feber. Skallen kokade och dagen efter hade jag fått snuva och blivit av med rösten.Nu vill jag bli frisk snabbt. Dagarna är fina och min knallröda Trek Madone 5.5 suktar mig varje gång jag går ut i garaget. På torsdag ska den få sig en omgång. Och jag med.....CiaoRoberto

Hej vänner!I helgen avgjordes årets SM på Malmabanan i Västerås. Jag kom till finalen med 10 poängs ledning så min målsättning var att köra säkert och inte ta några onödiga risker.Lördagens träning och tidskval kändes bra. Tyvärr skedde det en hel del olyckor på banans nya rytm sektion och det slutade med att arrangören la in en chikan innan hoppen. Allt blev försenat och tjejernas första heat blev lite snopet flyttat till söndagen.I första heatet strulade det med grinden. Den fastnade halvägs nere och många förare fastnade. Det blev rödflagg och omstart. När det var dags igen tog jag starten, körde sedan lugnt och kontrollerat i mål som tvåa.Inför det andra heatet hade arrangören vattnat väldigt mycket så det var såphalt på vissa ställen. Jag tog åter igen starten, gick i mål som tvåa och säkrade mitt femte SM guld.Här finns fullständiga resultat listor:www.mx-results.comDet är alltid härligt att vinna ett SM guld men denna gången kändes det extra bra. När jag kraschade på tidskvalet i Eksjö och bröt nyckelbenet trodde jag att det var kört. Tack vare att jag inte gav upp utan genomförde tävlingen samt ställde upp nyopererad i Linköping helgen efter lyckades jag försvara SM titeln. Mina hojar har gått klockrent hela säsongen och allt annat runt omkring har varit kanon! Jag skulle vilja tacka alla som har ställt upp för mig under året!Nu kommer jag att ta det lungt ett tag. Säsongen blir väldigt intensiv med alla SM, VM och träningar. Nästa helg ska jag kolla på supercrossen på Ullevi och gå på bröllop. Efter det ska jag vara tränare på ett par läger. Jag är sugen på att åka till Lag VM i Italien och kolla den 3-4 oktober då topp 10 i tjej VM blev inbjudna men jag vet inte säkert än. Efter det blir det en resa till något varmt ställe innan jag börjar fundera på uppladdningen inför säsong 2010.Vi hörs!/Elin