Nu är jag tillbaka i Sverige igen efter ett par välgörande veckor i den lilla byn Livigno i norra Italien.  För mig känns det som ren lyx att till 100 % få fokusera på cyklingen, man orkar träna mycket mer och hårdare och återhämtar sig också bättre. 25 574 höjdmeter uppför, cyklade jag bland annat under min vistelse i Italien. Som högst var jag uppe över 2700 m, upp till Passo dello Stevlio som är Europas högsta pass. Där uppe flåsade man ordentligt, en kombination av ansträngningen och den tunna luften. Jag gillar verkligen att trampa uppför. Hårt. Och länge.   Resan hem till Sverige gick bra, ett stopp i Österrike och lite jobb för Markus och sedan i Danmark. Därefter ett dygn i Göteborg, då vi han packa om bilen och faktiskt tvätta alla cykelkläder. Dagen efter upp till Rättvik för Mörksuggejakten, en deltävling i Långloppscupen. Tungt regn större delen av de 55 milen, något uppehåll då vi kom fram till Rättvik. Passade på att rulle en timme på kvällen för att få lite cirkulation i benen. 200 mil i bil brukar inte vara det allra bästa om man vill ha pigga ben att cykla med.   När jag precis tränat färdigt kom ytterligare ett skyfall, vilket gjorde att jag tänkte byta till lerdäck. Jag lät dock bli och chansade på att det inte skulle bli lerigt, bara blött.   Under söndagsmorgonen såg vädret ganska lovande ut, bara spridda skurar. Tillfälligt uppehåll precis vid starten, jag fick en halvdålig start och låg instängd genom masterstarten, när fältet släpptes uppför startbacken blev det dock lättare och jag kom iväg bra. Passade på att testa benen redan från start och gick upp i ledning efter ca halva backen, kändes ok, även om jag var lite rädd för att jag dragit på för mycket i backen. Ledningen höll i sig och drygade ut sig, men under större delen av loppet körde jag solo och hade ingen som helst koll på mina konkurrenter. Kände mig lite jagad och försökte hålla hög och jämn fart. När det var ca 10 km kvar slutade bromsen bak att fungera, klarade mig dock rätt bra utan den, även om den låg emot bromsskivan. In i mål visade det sig att jag hade en betryggande lucka på ca 4.30 till tvåan i damklassen. Det blev en skön seger! Vid en närmare inspektion av cykeln visade det sig att beläggen på bakbromsen var helt slut in till, Alla wirar var också fulla av lera. Som tur är går ju allt detta att byta och sen är cykeln Fit for fight igen!  Nu väntar SM i XC och Tempo i Falun. Det ska bli spännande.