På vägen ned till träningslägret i Italien passade jag på att stanna till i Sydtyska Albstadt för att köra en deltävling i Tyska Bundesligan i Cross Country. Tävlingen hade HC-status, vilket innebär att den ligger snäppet under Världscup. Många fina poäng att slåss om alltså, men också hårt motstånd så klart. Fortfarande fanns smärtan i mitt revben kvar, men efter 5 dagars total vila från all träning, hade smärtan åtminstone avtagit en del. Därför valde jag att ta denna tävling som träning och verkligen se till att vara försiktig i utförskörningarna och eventuella kompressioner i banan. Även en liten vurpa eller halvvurpa kan ge upphov till stor smärta i ett sprucket eller brutet revben, så jag kände att det var smart att ta det lugnt, även om det är rätt tråkigt.   Banan visade sig vara tuff, men ca 200 höjdmeters brant klättring per varv. Två branta långa stigningar, ett halvbrant knixigt parti och ett lättkört, snabbt utförsparti däremellan. Det visade sig att vi damer skulle köra hela 6 varv, samtidigt som temperaturen krupit upp över 25 graders strecket, puh!   Då jag inte hade någon support med mig lyckades jag få hjälp med vätskelangning av det Israeliska Landslagets ledare. Kanske låter konstigt, men min Israeliska Teamkamrat från Sbary Gary Fisher, Dror, var där på landslagsuppdrag tillsammans med 11 (!) andra landsmän och kvinnor.  Jag är otroligt tacksam för detta, i den värmen hade jag aldrig kunnat fullfölja loppet med bara en flaska.   Väl inne i loppet gick det ganska segt, trots att jag fick en hyfsad start, kände att jag verkligen inte körde på toppen av min förmåga, även om det var jobbigt hela tiden. Jag tog som sagt inga risker utan körde säkert (och långsamt) utför. I mål slutade jag som 14:e dam i elitklassen, (3 st U23 tjejer var visst före också) vilket får ses som ok efter förutsättningarna för denna tävling. Hade kroppen varit på topp hade jag givetvis inte varit nöjd. Det bästa med loppet: Den helt makalösta publiken som stod efter banan, särskilt i den värsta klättringen. De hejade öronbedövande på precis ALLA, oavsett om det var täten eller sista åkare. Jag var trött, men kunde inte låta bli att le när jag åkte genom den publiken. Kan vi få  upp den till  SM i Falun i juli månntro?   Efter min tävling agerade jag vätskelangare åt Anders Ljungberg, som gjorde ett fint lopp och slutade 20:e. Han , liksom jag kom till tävlingen utan support och man vet ju själv hur svårt detta är. Det kändes kul att kunna hjälpa till, särskilt när resultatet blev så bra!