Nästan varje dag så här års går jag in i mitt garage. Ibland för att rota fram lite vinterprylar såsom pulkor och skidor, andra gånger för att köra lite spinning (eller mycket, jodå har en sån hoj där), kanske ska ta fram julpynt eller så ska någon julklapp gömmas undan för barnen. Och varje gång står hon där och stirrar på mig. Och den ser banne mig ledsen ut. "Varför går du bara förbi mig?", "har jag gjort något fel?", "Är jag inte din favorit längre?", "har du träffat någon annan?". Man verkligen ser att den vill ha mer kärlek. Men snön yr ju, det är ganska många minusgrader, och så är det halt också. Vad begär den av mig egentligen? Jag är ju inte mer än människa. Samtidigt förstår jag ju henne, vi har haft en fin sommar ihop. Vi har umgåtts en hel del, jag har berättat hemlisar, svettats över henne och så gott jag kunnat tagit väl hand om henne. Ja, ibland undrar familjen om hon är mitt allt.Det är dock inte bara hon som suktar efter intensivt samkväm igen. Även jag vill komma närmare henne igen. Gränsla henne och bli trött över henne. Innan vi vet ordet av så har OS i Vancouver varit och då kommer våren. Det är då vi ska bli bästisar igen. Jag och min knallröda Trek Madone 5.5.....

En ständig fråga i mtb-kretsar är huruvida man ska åka hardtail eller heldämpat. Alla har en åsikt om detta. Många har ”bestämt” redan utan att testa vad som är bäst. Ungefär som att vissa är Volvoåkare och andra Saabåkare. Dessutom tenderar cyklister att vara väldigt konservativa vad gäller utrustning. Eftersom min egen bakgrund är motocross och enduro, hade jag inte några förutfattade meningar när jag började tävlingscykla,  i början av 2000-talet. Samtidigt lanserades de första riktigt konkurrensdugliga heldämpade cyklarna av bl a Trek. Så jag var en av de första att hoppa på tåget eftersom jag var van vid fjädring från mc-sporten. Men jag drabbades också av tvivel när jag testade nya cyklarna. Åkte man på sin gamla hardtail kändes den mycket rappare och snabbare. Det kändes ”segare” att åka heldämpat. Jag gjorde några enkla tester själv med tidtagning, på min träningsslinga, som direkt trotsade ”känslan”. Jag åkte fortare på heldämpat. Sedan dess har otaliga tester i tidningar visat på samma sak. Senast var det tyska ”Bike” som mätte sig fram till detta med assistans av Christoph Sauser. För att slippa huvudbry sålde jag min hardtail och åkte bara heldämpat flera år därefter. Dessutom skedde i princip all utveckling , från fabrikanterna, på heldämpat fram till några år sedan. Heldämpat knappade in på hardtail viktmässigt för varje år. Man var ett tag nere i en generell differens på mindre än 1 kg modellerna emellan. Senaste åren har dock hardtailen fått en renässans genom carbonets inträde. Plötsligt började man bygga carbonramar under 1 kg vikt. Så marknadsmässigt måste alla fabrikanter nu ha en superlätt hardtail på programmet. Själv åker jag numera både på heldämpat och  hardtail. Känslan är densamma – det känns snabbare med hardtail. Likväl så ser jag på resultaten att jag är snabbare på heldämpat i varvtider. Så mitt förstaval är alltid heldämpat. Dessutom har jag ju tillgång till en av marknadens absolut bästa heldämpade tävlingscyklar , nämligen Trek Top Fuel. Hardtailen används numera enbart på mycket korta tempolopp och grusvägsrika långlopp. Största fördelen med hardtail är faktiskt att man får plats med två flaskställ.. // Benny

Planeringen av mtb-säsongen 2010 börjar ta form. Svenska tävlingarna är inte mycket att orda om. De är numera så få att man fint hinner åka vad som bjuds. Klart är att jag åker både Kalas XC-Cup och Västgöta cupen . Tyvärr blir detta lite av slentrian med samma banor, arrangörer och konkurrenter år efter år. Ska man lyckas på internationella mästerskap måste man komplettera de svenska tävlingarna med internationellt tävlande. Skillnaderna i både konkurrens och banor är avsevärda ! Första steget för mig var att åka danska tävlingar. Det var inspirerande ett par år men sedan kändes det ungefär som att tävla i Sverige. Nästa steg blev att titta på Tyskland , Belgien och Holland. För två år sedan testade jag en deltävling i Benelux Cup. Denna cup går , som namnet säger, i framförallt Belgien och Holland. Det är stora tävlingar med mycket stjärnor på startlinjen i elitklasserna. Därmed blir arrangemangen proffsiga. Även i veteranklasserna är startfälten förstklassiga. Man kör två veteranklasser, på förmiddagen före elitklasserna. De är indelade i H 30-39 och H 40 och uppåt. Båda klasserna samlar mellan 70-100 startande per deltävling. H 30 startar 5 min före H 40 vilket innebär att det är upp till 200 åkare på banan samtidigt. Som ni förstår så blir racingen intensiv med denna konkurrens. Det blir inga lugna stunder utan man fightas konstant med någon konkurrent loppet igenom. Detta ger nödvändig erfarenhet, av hård konkurrens, och pressar upp ens åkfart. Att jag lyckades vinna VM just 2009 förklarar jag mycket med att jag i år åkte flera Benelux-race. Att det var utvecklande syntes även på resultaten. Sista tävlingen i Belgien resulterade i 6:e plats, och klart snabbaste H 50, efter att ha börjat tävlandet i cupen kring 20:e plats. Banorna är omväxlande med platta CX-liknande sandbanor i Holland och kuperade skogsbanor i belgiska Ardennerna.. Målet är att åka minst fyra deltävlingar 2010. De två första blir inget problem för de går före svenska premiären. Sen får vi se hur datumen stämmer för de övriga. Beneluxkalendern är inte riktigt komplett ännu. // Benny

Vi inledde helgen med en vinst i Hill X igår kväll, av självaste Mattias Lönn från Duells! Han satte nivån direkt och övriga i teamet levererade helt enligt planen idag... . ! Och idag fixade Johan gåshud på de flesta av oss! Med en övertygande körning i kvalen så var alla spända på utgången i finalerna. Johan körde dubbla klasser denna dag, både Pro Stock och Pro Open, men på samma skoter std skoter. Under dagen har flera visat sig vara snabba, bla Petter Nårsa, Jussi Honka, Viktor Stenman. I Pro Stock finalen tog Johan starten och sedan så var det "one man show". Det hela slutade med en vinst för Johan i klassen Pro Stock. Efter några minuters vilande var det då dags för finalen i Pro Open. Johan kom lite efter i starten, (vilket inte är så konstigt då han kör på en std maskin) men efter en makalös uppkörning så blev det vinst även i Pro open! När vi sammanfattar denna dag så är väl "Full pott" rätt ord. Polaris hade fina framgångar även i övriga klasser. Semi Pro Open vanns av Emil Ottosson och Damklassen vanns av Petra Lindeborg, både kör varsin Polaris IQ 600R! Imorgon är det ännu mer tävlingar här uppe i Arjeplog, då är det ännu en Hill X/Speedcross tävling som skall köras, och då är det Teamchef Mattias som skall försvara Team Polaris/Duells färger igen. Foto: En mycket glad Johan Eriksson!

Johan kör säsongens första skotercrosstävling som går nu på lördag, 4/12, i Arjeplog.Han ställer upp i både Pro Stock och Pro Open med sin nya Polaris IQ600R.Det blir standardskotern som kommer flyga runt banan i Arjeplog, då mod racern fortfarande är under uppbyggnad!Kör hårt Johan!