De senaste fem åren har jag och Carina förlängt tävlingssäsongen rejält med att åka cyclocross (CX). Första åren fanns det endast tävlingar i Danmark att åka. Men numera har vi i Sverige vår egen cup -NW CX-Cup . Man kör tre cupklasser. Huvudklasserna är Herr- och Dam prestige. Här får alla över 17 års ålder starta. Man kör även en veteranklass (+30 år). Både jag och Carina åker prestigeklasserna för att få hårdast möjliga tävlingar. Att åka cyclocross ger fantastiskt fin kvalitetsträning och det alltid trevligare att köra en tävling än att avverka intervallpass. När svenska cupen är slut i november, åker jag danska tävlingar fram till att Masters VM avgörs i januari. VM har körts i belgiska Mol senaste 10 (?) åren. Detta faktum gör att jag inte satsar 100 % på CX-VM. Banan i Mol är helt platt ,innehållande mycket sand, vilket gör att muskulösa åkare gynnas. Som cyklist med backåkning som styrka är jag uträknad redan före start ! Några topp-10 placeringar har det dock blivit genom åren. Cykelvalet för CX är inte svårt då Trek har flera konkurrenskraftiga modeller på programmet. Jag har "hottat" upp två st Trek X0 med Dura Ace 7900-grupper och mini-V bromsar. Två cyklar är en fördel då man i CX får byta cykel hur många ggr man vill under ett lopp ! Min CX-säsong 2009/2010 är dock inte så välplanerad som den brukar vara. Normalt är målet veteran-VM i januari och tiden dit strukturerad för att ge bästa uppladdning. Jag  kom av mig lite i september då UCI meddelade att det inte blir något VM 2010 pga brist på arrangör. Ryktet sa att detta uppkommit pga att UCI chockhöjt arrangörsavgiften. I gågna veckan såg jag dock en inbjudan till VM i Mol, Belgien som vanligt ? Tydligen har man förhandlat fram en lösning med UCI. Då jag saknade VM som säsongsmål, fullföljde jag mtb-säsongen fullt ut, och tog inte fram CX-cyklarna förrän veckan före cuppremiären. I vanliga fall tränar jag på CX-cyklar större delen av september. Nu gäller det att komma tillbaks i strukturen snabbt igen ! Gågna helgen chockstartade CX-Cupen med dubbeltävling i Norberg resp Kumla. Bristen på CX-träning kändes tydligt när jag värmde upp på Norbergsbanan. Löpningen kändes hemsk och hindertekniken var staplande. Banan var skapligt torr trots regn på fredagen. Undantaget var ett sunkigt parti där vattnet stod decimeterdjupt. Det verkar som att nyhetens behag försvunnit för CX . Startfälten i prestigeklasserna var nära nog halverade från ifjor. Veteranklassen är dock stabil och drar stora startfält. Vi var endast 20 åkare som radade upp oss till start. Från en startplats i första led gled jag med fint fram till första plankhindret. Där tappade jag flera placeringar och så fortsatte det hela första varvet. Men efterhand som många mattades och jag kom in i tävlingen började avancemanget uppåt ! Efter några varv var jag 9:a och åkte ifatt Mattias Wengelin och Linus Dahlberg. Mattias bröt med bakväxeln full av gräs och genast var jag åtta. Sista två varven blev en intensiv fight med Linus. Jag var starkast i lerpartiet, med efterföljande backar, medan Linus åkte fortare på det snabba avsnittet av banan. Man såg klart vem som var mtb- resp lvg-åkare. Sista varvet satsade jag på att gå ifrån i lervällingen och det såg ut att fungera. Men när vi kom till sista springbacken upp mot målrakan var han ifatt igen. Jag hoppade på cykeln snabbast och drog ifrån upp mot mål. Men två meter före mållinjen passerade han mig med tredubbel fart ! Så går det när man utmanar en av Sveriges bästa spurtare ... Jag var ändå nöjd med 8:e plats . Det var ändå min bästa cupplacering på tre år. Bilder från vårt race finns hä

Nu är mtb-säsongen 2009 slutförd, och vilken säsong det blev ! Världsmästare i H 50 tillsammans med tre SM-guld går inte att slå. Jag genomförde dessutom hela svenska säsongen obesegrad ! Vägen mot VM-guld började redan 2002 då jag vann mina första guld, på veteran-SM, i H 40-klassen. Då satte jag upp nästa målbild - Guld i H 50 på Veteran-VM. Första VM-starten blev i Kanada som 49- åring och var mest för att få koll på konkurrens och banor. En femteplats var helt ok då. Året då jag fyllde femtio var jag helt fokuserad på VM. Allt såg bra ut i Sverige med idel vinster och dubbla SM-guld. På plats i Kanada fick jag dock ta mig an en oerhört tuff bana rent tekniskt. Jag hade fullt sjå med att ta mig utför, men uppför var jag stark som vanligt. Startlistan var ganska tunn så jag körde för guld. Tyvärr slutade det med en praktvurpa utför i fight om silvret. Jag fick bryta med skadad axel. Vilket antiklimax, och jag kan lova att den långa hemresan blev ännu drygare nu.... Året efter flyttade VM till Europa och Frankrike. Jag var på plats igen efter ännu en fulländad säsong i Sverige. Nu var det dock helt annan konkurrens än i Kanada. Startfälten var genomgående fyra till fem gånger större. I ett försök, att gå runt problemet med den höga höjden (1600 mö h), anlände jag två dagar före start. Det var ett stort felgrepp då jag inte hann åka in mig på banan och inget fungerade på tävlingsdagen. Sjua, och ljusår efter segraren, gjorde att VM-guld kändes väldigt avlägset och jag skruvade ner mina målsättningar avsevärt... Kommande år var jag återigen obesegrad i Sverige, så jag gav VM ytterligare en chans. Banan var nu designad mycket mer likt våra svenska, så jag kände mig återigen vara med i matchen. Under loppet låg jag hela vägen fyra med täten inom synhåll. Jag hade krafter kvar sista varvet och tog bronsmedaljen i sista klättringen. Vilken känsla att äntligen få bestiga VM-pallen ! Men bäst av allt var att jag lärt mig uppladdningen och taktiken som krävs i denna typ av lopp. Inför denna säsongen skulle jag vara en av de äldsta i klassen på VM. Man kör ju femårsintervaller. Jag insåg att det krävdes något nytt för att förbättra bronsplaceringen. I samråd med min tränare, Fredrik Ericsson på Toppfysik, la jag upp ett annorlunda säsongsupplägg. Dels ökade vi träningsdosen ett snäpp, men lade också in flera internationella starter, i lägre åldersklasser. I Sverige valde jag att åka H 30 i Västgötacupen för att man då startar tillsammans med elit och junior. Allt för att vänja mig vid hårdare tävlingar än vad H 50 kan erbjuda. Självförtroendet växte i takt med att jag jobbade mig upp i resultatlistorna i såväl Benelux Cup som Västgöta cupen. På SM vann jag ohotad, med karriärens största tidsdifferens, och fick bekräftelse på att satsningen fungerat. Väl på plats i Frankrike, för femte VM-starten, blev jag dock nertagen på jorden igen. Banan var återigen mycket tekniskt svår och jag fick jobba hårt för att bemästra nerfarterna. Det gick bättre efterhand under träningarna men inte så fort som krävdes. Uppför var jag dock starkare än någonsin så jag satte min tillit till dessa banpartier. Normalt åker man alltid hardtailcykel, på banor med dessa extrema höjdskillnader, för att ha minimal vikt att frakta uppför. Jag hade dock garderat mig med att ha min heldämpade Trek Top Fuel med i bagaget så jag testade den också på banan. Plötsligt fick jag in flytet utför och kunde behålla farten uppför. Efteråt inser jag att det var cykelvalet som blev tungan på vågen så som loppet gestaltade sig ! Loppet blev både mitt livs bästa men också det hårdaste. Jag var helt klart den starkaste åkaren på banan, men tappade en del utför vilket jag dock tog in uppför. Jag ledde loppet vid varje varvning och lyckades även vara först över mållinjen. Det satt dock hårt inne och tvåan var bara dryga 10 sek efter. Nu har jag fått känna hur det känns att stå öv

Tjenare. Förra helgen blev vi uppbjudna av Fredd till hans ställe i Nynäshamn.Så jag och Mikaela packade väskorna och hojen och åkte till Nynäshanm. Vi testade på hans nya Sx bana och även körde lite ramp och hoppade lite i hans skugggummi basäng. Det var grymt kul att få prova på olika saker i ramperna och han hade byggt stället så man kunde åka runt som en bana och hoppa olika ramper med olika kickar. Rickigt schysst! Vi började dagen med att köra SX, det var grymt kul. Bra flyt i banan men det var lite blött så man fick vara bestämd när man skulle ta sig över vissa små dubblar. Efter det så började vi hoppa lite ramp och vi testade lite olika längder tills vi kom in i det. Sen böjade man bli lite mer säker och man böjade whipa lite. Det var en skön känsla för uppfarten var ju likadan varje gång. Vi tog ett break vi lunch och Fredd och vänner bjöd på mat. Efter maten hoppade vi lite mer ramp och sen gick vi över till fongpitten.Fredd visade hur det funka sen fick vi testa på, vi hoppade bara med hans pitbike. Det var lagom att böja med. Vi avslutade dagen med att köra lite Paintboll. Tack Fredd och Tom. Det var grymt kul och hoppas att vi kan komma upp någon fler gång. Hultman # 28

Hej alla!Den senaste tiden har det inte blivit så täta rapporter, mest för att det inte händer lika mycket nu när tävlingarna är över för säsongen. De senaste veckorna har jag varit tränare på några träningsläger, kört cross hemma i min inomhushall och fystränat.Jag har skrivit på för KTM Scandinavia och kommer att köra eget team igen 2010. Jag kommer att köra både VM och SM. Det lutar åt att det blir åtta VM deltävlingar som kommer att gå i Bulgarien, Portugal, Spanien, Frankrike, Tyskland, Sverige, Holland och Tjeckien. I mitten av december planerar jag att åka till Spanien och vara där tills banorna i Holland och Belgien är körbara. Om allt flyter på är jag kvar där nere tills säsongen drar igång och då är min tanke att jag ska vara på topp!I lördags var jag, Toni och ett tiotal andra crossförare på besök hos Fredd Johansson i Nynäshamn utanför Stockholm för en oförglömlig dag på hans anläggning Sweet. Det blev supercross, ramp hoppning både med stora och små hojar. Med de små hojarna landade vi i foampit (skumgummi) och då kunde de som ville prova på backflip. Det var strålande väder så mitt på dagen grillade vi hamburgare. Jag tyckte att det var hur kul som helst att hoppa ramp, tillslut vågade jag hoppa en som var 19 meter och då ville jag inte sluta köra. Vi avslutade med paintball och sedan blev det käk inne i stan. Jag och Toni stannade och körde lite även på söndagen, då hoppade jag några nya ramper som jag inte provade på lördagen. Det fanns massor med ramper och det var ett jättehäftigt ställe! Tack Fredd för att vi fick komma!Ha det bra!/Elin