Så blev det till slut nytt år! Inte för att jag är förvånad, men det känns alltid på nåt sätt som en slags nystart.  För min del firades som sagt nyåret i den gamla fiskebyn Pozo Izquierdo på Gran Canaria. Eftersom träningen stod i fokus, valde jag att ta det rätt lugnt på själva nyårsafton. Folket i byn valde dock annorlunda, med fest och disco på gatan utanför mitt rum, så det blev inte mycket sova av den natten i alla fall. Veckorna på Gran Canaria var fantastiska, att få träna i 20 grader och sol kan motivera de flesta svenska cyklister den här perioden på året.  Gran Canaria är mycket bergigt, vilket gör träningen ännu bättre. Långa klättringar både på asfalt och grus, ibland så brant så att man vill gå ned på minsta klingan på MTB:n. Något man av rent prestigemässiga skäl vill undvika, i alla fall så länge man kör på asfalt. Ibland brukar jag roa mig med att jaga cyklister som kör racercykel uppför. Eftersom klättringar är min starka sida kommer jag ofta i kapp dem och man blir alltid nöjd. Ingen kille (för det är oftast en kille) på 7 kilosracer blir särskilt glad av att bli ikappkörd av en tjej på rosa cykel med 2,2 tums däck. Jag är bra sugen på att testa uppförskörning med landsvägshoj, det borde ju gå ännu snabbare!   Hösten och vintern har annars bestått av mycket rehabträning för min del, eftersom jag opererade min vänstra axel i oktober. Skadan visade sig vara värre än vad vi trodde, två ledband var helt avslitna, en benbit var lös. På grund av att jag gått så länge med skadan och haft axeln ur led, hade det också blivit en del broskskador. Operationen blev lyckad, axeln är stabil och det knastrar inte längre när man rör på den! Det som återstår är att få att träna upp rörligheten och bli ännu lite starkare. Som tur är kräver inte cykel så stor rörlighet i axlarna, det hade varit skillnad om det varit spjutkastning man sysslade med.   Faktiskt så börjar jag längta efter den första tävlingen för året, det är något speciellt med den. Man är alltid lite smått nervös även om det oftast inte är så stor eller viktig rent resultatmässigt, man vill ju veta vad man går för. Än så länge är det dock ca 2 månader kvar innan denna tävling och jag får fram till dess ta ut mig på intervallpassen istället.   Hej så länge, Åsa